Tro - Hopp - Kärlek
Tänk vad dess ord har stor betydelse och stor innebörd, och så olika de betyder för oss alla. Här ska ni få höra mina tankar just idag, kanske har de ändrats något om jag skriver igen i morgon, men här får ni läsa och begrunda, ta till er om ni vill och läs mellan raderna eller läs och förkasta mina tankar.
Tron, den som lades i uppväxten finns där, svårt att rubba även om den får sina törnar då och då. Den är större ibland och mindre ibland, när tvivlen tränger sig på. Men, den finns där i botten som en orubblig klippa, för roten är svår att rycka upp för att få den att försvinna helt.
Hoppet sägs att det är det sista som lämnar oss, även om det är helt skilda områden eller situationer. Skulle vilja vara som ett litet barn ibland som högt kan säga, hoppas, hoppas , hoppas, när det är någon eller något speciellt den längtar efter. Som vuxen får man ju mera lita till uttrycket, " Man får leva på hoppet". Och då vill jag inte säga det med sorgsen stämma utan med en klang av glädje, även om det känns tungt att hoppas ibland.
Som tron kan hoppet kännas mer eller mindre, men det finns där hela tiden. Ibland kan hoppet slå in, det man hoppats och förväntar händer, men sen finns det där hoppet som alltid finns där som grusas då och då. Men hoppet kan ingen ta ifrån dig utan man får stämma in i uttrycket "Den som lever får se". Så tänkt efter nu, sedan kan det vara försent.
Kärleken, det står skrivet att störst av dessa tre ord är kärleken. Så sant som skrivet, för utan den skulle man inte orka en dag, Kärleken bär genom allt, den finns alltid där, ibland undrar man hur mycket kärlek ett hjärta kan rymma. Tror själv att det kan bära hur mycket som helst och rymma hur många personer som helst. Din familj, dina vänner osv, alla dina nära och kära på olika sätt. Känns ofta som mitt hjärta flöder över av kärlek och då tåras mina ögon.
Tron bär genom livet, hoppet gör att vi strävar framåt och kärleken övervinner allt. Den kärlek som jag känner till mina nära och kära kan ingen ta ifrån mig som tur är. Ingen sjukdom, inte att ha hamnat fel i livet, inga hårda ord, listan kan göras lång. Nej, INGET kan ta kärleken ifrån mig, den är störst av dessa tre ord. Men sambandet mellan orden gör att de alla tre behövs även om kärleken är störst. Speciellt känner jag just så idag.
Älskar er, min familj och ni andra som finns och räknas till mina nära och kära.
Tron, den som lades i uppväxten finns där, svårt att rubba även om den får sina törnar då och då. Den är större ibland och mindre ibland, när tvivlen tränger sig på. Men, den finns där i botten som en orubblig klippa, för roten är svår att rycka upp för att få den att försvinna helt.
Hoppet sägs att det är det sista som lämnar oss, även om det är helt skilda områden eller situationer. Skulle vilja vara som ett litet barn ibland som högt kan säga, hoppas, hoppas , hoppas, när det är någon eller något speciellt den längtar efter. Som vuxen får man ju mera lita till uttrycket, " Man får leva på hoppet". Och då vill jag inte säga det med sorgsen stämma utan med en klang av glädje, även om det känns tungt att hoppas ibland.
Som tron kan hoppet kännas mer eller mindre, men det finns där hela tiden. Ibland kan hoppet slå in, det man hoppats och förväntar händer, men sen finns det där hoppet som alltid finns där som grusas då och då. Men hoppet kan ingen ta ifrån dig utan man får stämma in i uttrycket "Den som lever får se". Så tänkt efter nu, sedan kan det vara försent.
Kärleken, det står skrivet att störst av dessa tre ord är kärleken. Så sant som skrivet, för utan den skulle man inte orka en dag, Kärleken bär genom allt, den finns alltid där, ibland undrar man hur mycket kärlek ett hjärta kan rymma. Tror själv att det kan bära hur mycket som helst och rymma hur många personer som helst. Din familj, dina vänner osv, alla dina nära och kära på olika sätt. Känns ofta som mitt hjärta flöder över av kärlek och då tåras mina ögon.
Tron bär genom livet, hoppet gör att vi strävar framåt och kärleken övervinner allt. Den kärlek som jag känner till mina nära och kära kan ingen ta ifrån mig som tur är. Ingen sjukdom, inte att ha hamnat fel i livet, inga hårda ord, listan kan göras lång. Nej, INGET kan ta kärleken ifrån mig, den är störst av dessa tre ord. Men sambandet mellan orden gör att de alla tre behövs även om kärleken är störst. Speciellt känner jag just så idag.
Älskar er, min familj och ni andra som finns och räknas till mina nära och kära.
Allt och/eller inget...
Har fått en del frågor om varför jag inte uppdaterat/skrivit i min blogg. Finns väl en massa orsaker, men tror att mycket bottnar sig i den yrkesroll man har med all dokumentation osv. Allt det man skriver ska kunna läsas och ifrågasättas, inte vara stötande eller för mycket personligt, samt mycket, mycket mer. Så ska det väl inte vara så här i en blogg, men ändå så börjar man tänka, vända på det man skrivit/skriver och så blir det ingenting.
Men nu ska jag tänka till, :):) och få till några rader då och då, skriv gärna vad ni tycker...jag är ju en flexibel människa som ni vet, står för vad jag säger men om fakta finns emot så ger jag med mig.
Ha en bra dag. Vi hörs.
Kramar från ett småkyligt Jämtland
Men nu ska jag tänka till, :):) och få till några rader då och då, skriv gärna vad ni tycker...jag är ju en flexibel människa som ni vet, står för vad jag säger men om fakta finns emot så ger jag med mig.
Ha en bra dag. Vi hörs.
Kramar från ett småkyligt Jämtland
