Tro - Hopp - Kärlek
Tron, den som lades i uppväxten finns där, svårt att rubba även om den får sina törnar då och då. Den är större ibland och mindre ibland, när tvivlen tränger sig på. Men, den finns där i botten som en orubblig klippa, för roten är svår att rycka upp för att få den att försvinna helt.
Hoppet sägs att det är det sista som lämnar oss, även om det är helt skilda områden eller situationer. Skulle vilja vara som ett litet barn ibland som högt kan säga, hoppas, hoppas , hoppas, när det är någon eller något speciellt den längtar efter. Som vuxen får man ju mera lita till uttrycket, " Man får leva på hoppet". Och då vill jag inte säga det med sorgsen stämma utan med en klang av glädje, även om det känns tungt att hoppas ibland.
Som tron kan hoppet kännas mer eller mindre, men det finns där hela tiden. Ibland kan hoppet slå in, det man hoppats och förväntar händer, men sen finns det där hoppet som alltid finns där som grusas då och då. Men hoppet kan ingen ta ifrån dig utan man får stämma in i uttrycket "Den som lever får se". Så tänkt efter nu, sedan kan det vara försent.
Kärleken, det står skrivet att störst av dessa tre ord är kärleken. Så sant som skrivet, för utan den skulle man inte orka en dag, Kärleken bär genom allt, den finns alltid där, ibland undrar man hur mycket kärlek ett hjärta kan rymma. Tror själv att det kan bära hur mycket som helst och rymma hur många personer som helst. Din familj, dina vänner osv, alla dina nära och kära på olika sätt. Känns ofta som mitt hjärta flöder över av kärlek och då tåras mina ögon.
Tron bär genom livet, hoppet gör att vi strävar framåt och kärleken övervinner allt. Den kärlek som jag känner till mina nära och kära kan ingen ta ifrån mig som tur är. Ingen sjukdom, inte att ha hamnat fel i livet, inga hårda ord, listan kan göras lång. Nej, INGET kan ta kärleken ifrån mig, den är störst av dessa tre ord. Men sambandet mellan orden gör att de alla tre behövs även om kärleken är störst. Speciellt känner jag just så idag.
Älskar er, min familj och ni andra som finns och räknas till mina nära och kära.
Allt och/eller inget...
Men nu ska jag tänka till, :):) och få till några rader då och då, skriv gärna vad ni tycker...jag är ju en flexibel människa som ni vet, står för vad jag säger men om fakta finns emot så ger jag med mig.
Ha en bra dag. Vi hörs.
Kramar från ett småkyligt Jämtland
"Hamster"
Att hamstra började nog när jag flyttade hemifrån för drygt 30 år sedan, hade väl inte så mycket pengar så när något som jag brukade äta var billigt köpte jag och la upp ett litet lager.
Detta fortsatte under min och familjens år utomlands, även då var väl inte ekonomin på topp och vissa tider var det svårt att få tag på råvaror pga inbördeskrig etc. Utegångsförbud och stängda affärer hjälpte väl till att man fick fortsätta hamstra, då mest ris, mjölk- och vällingpulver, socker, konserver osv...
På hemmaplan med stor familj och många goda vänner, fortsatte detta. Storpack av det som gick att köpa. Storhandling för att spara så mycket som möjligt, för av erfarenhet vet jag att besök på affären ofta blir bra mycket dyrare...
Men nu; Jag har god ekonomi om man jämför de senaste 30 åren, kan väl egentligen köpa vad jag vill utan att tänka så mycket vad det kostar. Trots det fortsätter jag att hamstra, hälsa på mig och öppna skafferiet, kylskåpet eller frysen så får du se, mat för ett kompani eller 1-2 månaders förbrukning. Som t.e.x häromdagen fick vi hem en halv gris, så gott med fläskkött, bara det att vi köpte en halv gris före jul också och den finns det flera bitar kvar av.
Vad ska jag göra?? Jo, nu ska jag bara äta, äta, inte handla mer utan spara pengar...
så jag kan få nöjet att hamstra längre fram igen :).
Älskar er alla / kramar
Skapelsen
Allt vaknar på nytt, får nytt liv efter en lång vinters vila. Vi ser snö och is smälta bort, allt ser med ens väldigt smutsigt ut, men plötsligt ser vi något gult i vägkanten - en tussilago eller hästhov, eller vad vi kallar dem. Sååå underbart vackra, tänker ibland på vad fantastisk det är, att dessa små gula blommor kommer åter år från år, kryper upp i sand, sten, smuts, bland hundbajs (som vi "glömt" att plocka upp under vintern) och skräp som vi människor kastat ut från våra bilar.
Åkte runt lite i vårt vackra land i förra veckan och milen gör naturen olika, mer blomster söderut, men ack så vackra de få som kommit här i vår del av landet och framför allt har vi det ljusare om kvällarna än söderut. Och vädret växlar, i Gästrikland och Uppland där jag var onsdag-torsdag var det snö, riktig snö i stor mängd medans det i Ångermanland och Jämtland vad strålande sol, och jag som trodde jag skulle söderut för att se den tidiga våren...
Vilken otrolig värld vi lever i och ändå är det allför många som tar nästan allt för givet. Hur kan man göra det? Eller inte vara det minsta tacksamma för allt vi har omkring oss.
Vi har det väl allt för bra...Eller hur? Vore det inte underbart om vi alla kan dela med oss av den tacksamhet vi har, dela med våra vänner, grannar, arbetskamrater, släktingar osv. Visa på allt det vackra som finns runtomkring, av natur och växtlighet, få dem att inse att skapelsen är underbar i dess skiftningar runt hela året. Något i det lilla som egentligen inte är litet utan väldigt stort.
Tänk bara på Tussilagons kraft...
4 månader...
Jo, sedan jag flyttade hit har vi pratat om att kanske ändra på nåt och börja renovera lite, men det var bara löst prat och med ens med vattenskadan blev det ett faktum... Nu måste vi ta tag i detta, och så fick vi hjälp, även om det var med avfuktningsaggregat och byggfläktar, byggarbetare, mattläggare, målare och rörmokare som var här lite nu och då under denna period. För att inte tala om all smuts och damm som fanns överallt och finns än... oavsett hur många gånger man dammtorkat och städat.
Men vad gör det, vi har fått superfint i ett rum, i köket och på toaletten på övervåningen. Nya tak i hallen och tvättstugan, samt nymålat tak i vardagsrummet. Lite fick vi göra själva som inte ingick i vattenskadan men vi och med god hjälp av svägerskans sambo var det enkelt fixat. Nu är det bara resten kvar och än finns känslan där att fortsätta, men, men när blir det...kanske till hösten, nu finns så mycket annat att göra. Planerar även att måla husets utsida till sommaren - något som verkligen behövs, den röda färgen är avskavd på två sidor och det som är målat vitt har flagnat.
Härligt när nåt händer och blir till något positivt. Försöker tänka positivt på det mesta, men sen finns det saker som man inte kan se något positivt i hur mycket man än försöker.
Varför är det så??
Varma positiva vårkramar till er.
År - ork ?
Eller som just nu när jag har ledigvecka på jobbet, fixade och donade måndag och tisdag, blev inget speciellt gjort igår, onsdag och idag tänker ja också ta det lugnt, har ju fyra lediga dagar till innan nästa arbetspass...
Får se vad det blir gjort idag, skriver väl lite sällan i min blogg men dagarna går så fort, fortare för varje år tycker jag det känns som. Tycker ibland att inget händer, men, men, ska bättra mig och berätta lite vad jag gör. inte bara mina tankar som det mest blivit delgivning av hittills i denna blogg.
Sköt om er. Glöm inte leva medans du lever.
Kramar
Tillbakablick
Dagarna försvinner så fort iväg, fortare och fortare ju äldre man blir,
en helvecka har gått sedan min födelsedagsbjudning, blir lite som ett barn
----
Tänk att alla dessa människor kom just för min skull :), vilken glädje.
Många olika människor från olika sammanhang och som jag har olika relation med,
vilka härliga personer, alla på sitt sätt, alla liksom blommor i en stor underbar bukett.
Någon klarare i färgen, någon blekare, någon mera fyllig, någon tunnare,
någon lysande, någon mjukare och någon stelare,
MEN
ändå tillsammans en underbar fin bukett där det fanns plats för alla,
för att få en helhet och för att den skulle bli speciellt komponerad för mig,
för att lysa upp min dag.
Självklart fanns det personer jag saknade - som hade gjort blombuketten ännu mera underbar. Men jag hoppas och tror att alla dessa fanns med mig i tanken och på så sätt fick buketten att skimra så vackert. Och tårar som fanns i mina ögon pga av dessa saknade människor fick bli glimrande daggdroppar på blombladen.
Utan er alla som gladde min dag hade det blivit en tyst tom lokal,
massor av mat och kakor kvar,
allt förarbete förgäves, SÅ tack alla för att ni kom just för min skull.
Älskar er.
Livets mitt
Ser tillbaka på åren som gått, vad mycket jag har hunnit med och vad mycket jag varit med om, mycket som jag vill dela med andra och en hel del som jag gömmer djupt in i mitt hjärta.
Många fina dagar och stunder med underbara upplevelser och med min underbara familj eller goarunt omkring, någon dag i djup besvikelse - som jag sedan lagt på hyllan, någon dag av sjukdom men som tur är föddes jag med järnmage och god motståndskraft,
sorg och saknad som återkommer då och då av människor som funnits eller finns nära
eller längre bort och fyller mina ögon med tårar.
MEN, tacksam till livet vad det gett och nu förhoppningsfull inför framtiden och vad den ska ge mig av olika upplevelser och känslor.
Lev min vän och ta vara på stunden som är, se positivt även om det är tufft runt omkring.
Kramar
Hit o dit
Många av mina vänner både yngre och äldre har svårt att förstå mig när jag säger att jag gärna kan tänka mig att bli 100 år, varför inte? Med tanke på att jag snart blir 50 känns med ens inte så tungt, halva livet kvar att leva. Härligt.
Livet är ju inte en dans på rosor, många tunga dagar men de lägger man på hyllan på nåt sätt och kommer ihåg de ljusa stunderna som trots allt har varit fler än de dystra.
Men på tal om att fylla år, inte lätt det heller, hoppa över eller fira. Varför hoppa över?
Många gör det för enkelhetens skull, men tänk vad roligt det är att planera vad man ska bjuda på osv. och tänk vad många minnen det blir att se tillbaka på. Just nu är allt i planeringstadiet, uppskrivet på ett osynligt blad inne i huvudet, men vi får väl se hur det blir, de tankarna och känslan hur det var får ni veta sedan.
Ha en trevlig dag.
Massor av kramar från mej, en kvinna mitt i livet.
Inte lätt...
Vet egentligen inte vilken av dessa titlar som är enklast att leva upp till eller vara, så jag har konstaterat att enklast är att fortsätta vara den jag är och fortsätta vara mej själv med mina fel och brister. Även om det känns svårt ibland att acceptera hur man är, men livet har ju gjort mej och dej till vilka vi är, så fortsätt kämpa på.
För fel och brister som jag eller andra upptäckt är inte lätt att fila bort, vissa har man lärt sej acceptera, andra saker vet man att man får leva med och det lilla som är kvar får man försöka fila bort eller lära sig acceptera med tiden. Jag har snart hållit på med detta i 50 år och lär väl få hålla på lika länge till...om jag lever och får ha hälsan.
Älska mej för den jag är - eller låt bli.
Kramar i massor.
Du är för alltid en del utav mig....
Hörde en låt på radion häromdagen, där texten i början av refrängen etsade sig fast (inte resten av låten) och som jag har gått och tänkt på då och då sedan dess.
Tänk vad olika saker påminner om olika människor som funnnits eller finns i ens närhet, de kan vara just sånger/artister, platser, tidningar, händelser och maträtter mm mm....
Maträtter har speciellt varit i mina tankar när det gäller de här tankarna, äter alltid med god aptit, men ibland kantas glädjen över att kunna äta vad man vill med lite dysterhet och sorg i hjärtat, just därför att maträtter påminner om personer som man inte träffat på länge eller som kanske redan har lämnat det här jordiska.
Veckan som gått har därför gett mig blandande känslor när jag ätit middag,
T.ex. Rotmos & fläsklägg, Köttfärsbiff med potatis & blomkålsstuvning, Fläskkotletter, potatis, kokta grönsaker & brunsås, Saltsill & potatis, Pyttipanna.
Undrar vad jag ska laga för mat idag, ska det bli nåt som påminner om någon eller ska jag laga nåt nytt recept och få nya tankar i nytt sällskap runt matbordet.
Du kanske undrar hur överskriften från låtrefrängen kan ge dessa tankar, men; Varje dag och varje sak jag gör eller upplever tillsammans med någon blir just det som överskriften säger; Du är för alltid en del utav mig.
För; Allt man har upplevt eller upplever just nu formar en till det man är.
Sköt om er / kramar
Tankar en februarilördag
Snö, snö, snö överallt. Idag lyste solen underbart och snön gnistrade, bara ett par minusgrader, takdropp och långa glimmande istappar hängde från taket. Kan det bli så mycket vackrare, men ändå finns längtan där, längtan efter sommar och värme, blir vi riktigt nöjda någongång? Tänk så mycket man tänker, hela tiden och ändå säger man att man är tom i huvudet,
hur kan det stämma?
Men kom därför ihåg, tänk först och tala se´n, något jag burit med mej genom livet och försökt leva upp till, även om det inte blivit så alla gånger.
Förlåt alla ni som jag sårat genom sånt jag sagt eller gjort.
Älskar er alla / varma vinterkramar
