Livets mitt
Ser tillbaka på åren som gått, vad mycket jag har hunnit med och vad mycket jag varit med om, mycket som jag vill dela med andra och en hel del som jag gömmer djupt in i mitt hjärta.
Många fina dagar och stunder med underbara upplevelser och med min underbara familj eller goarunt omkring, någon dag i djup besvikelse - som jag sedan lagt på hyllan, någon dag av sjukdom men som tur är föddes jag med järnmage och god motståndskraft,
sorg och saknad som återkommer då och då av människor som funnits eller finns nära
eller längre bort och fyller mina ögon med tårar.
MEN, tacksam till livet vad det gett och nu förhoppningsfull inför framtiden och vad den ska ge mig av olika upplevelser och känslor.
Lev min vän och ta vara på stunden som är, se positivt även om det är tufft runt omkring.
Kramar
Hit o dit
Många av mina vänner både yngre och äldre har svårt att förstå mig när jag säger att jag gärna kan tänka mig att bli 100 år, varför inte? Med tanke på att jag snart blir 50 känns med ens inte så tungt, halva livet kvar att leva. Härligt.
Livet är ju inte en dans på rosor, många tunga dagar men de lägger man på hyllan på nåt sätt och kommer ihåg de ljusa stunderna som trots allt har varit fler än de dystra.
Men på tal om att fylla år, inte lätt det heller, hoppa över eller fira. Varför hoppa över?
Många gör det för enkelhetens skull, men tänk vad roligt det är att planera vad man ska bjuda på osv. och tänk vad många minnen det blir att se tillbaka på. Just nu är allt i planeringstadiet, uppskrivet på ett osynligt blad inne i huvudet, men vi får väl se hur det blir, de tankarna och känslan hur det var får ni veta sedan.
Ha en trevlig dag.
Massor av kramar från mej, en kvinna mitt i livet.
Inte lätt...
Vet egentligen inte vilken av dessa titlar som är enklast att leva upp till eller vara, så jag har konstaterat att enklast är att fortsätta vara den jag är och fortsätta vara mej själv med mina fel och brister. Även om det känns svårt ibland att acceptera hur man är, men livet har ju gjort mej och dej till vilka vi är, så fortsätt kämpa på.
För fel och brister som jag eller andra upptäckt är inte lätt att fila bort, vissa har man lärt sej acceptera, andra saker vet man att man får leva med och det lilla som är kvar får man försöka fila bort eller lära sig acceptera med tiden. Jag har snart hållit på med detta i 50 år och lär väl få hålla på lika länge till...om jag lever och får ha hälsan.
Älska mej för den jag är - eller låt bli.
Kramar i massor.
Du är för alltid en del utav mig....
Hörde en låt på radion häromdagen, där texten i början av refrängen etsade sig fast (inte resten av låten) och som jag har gått och tänkt på då och då sedan dess.
Tänk vad olika saker påminner om olika människor som funnnits eller finns i ens närhet, de kan vara just sånger/artister, platser, tidningar, händelser och maträtter mm mm....
Maträtter har speciellt varit i mina tankar när det gäller de här tankarna, äter alltid med god aptit, men ibland kantas glädjen över att kunna äta vad man vill med lite dysterhet och sorg i hjärtat, just därför att maträtter påminner om personer som man inte träffat på länge eller som kanske redan har lämnat det här jordiska.
Veckan som gått har därför gett mig blandande känslor när jag ätit middag,
T.ex. Rotmos & fläsklägg, Köttfärsbiff med potatis & blomkålsstuvning, Fläskkotletter, potatis, kokta grönsaker & brunsås, Saltsill & potatis, Pyttipanna.
Undrar vad jag ska laga för mat idag, ska det bli nåt som påminner om någon eller ska jag laga nåt nytt recept och få nya tankar i nytt sällskap runt matbordet.
Du kanske undrar hur överskriften från låtrefrängen kan ge dessa tankar, men; Varje dag och varje sak jag gör eller upplever tillsammans med någon blir just det som överskriften säger; Du är för alltid en del utav mig.
För; Allt man har upplevt eller upplever just nu formar en till det man är.
Sköt om er / kramar
Tankar en februarilördag
Snö, snö, snö överallt. Idag lyste solen underbart och snön gnistrade, bara ett par minusgrader, takdropp och långa glimmande istappar hängde från taket. Kan det bli så mycket vackrare, men ändå finns längtan där, längtan efter sommar och värme, blir vi riktigt nöjda någongång? Tänk så mycket man tänker, hela tiden och ändå säger man att man är tom i huvudet,
hur kan det stämma?
Men kom därför ihåg, tänk först och tala se´n, något jag burit med mej genom livet och försökt leva upp till, även om det inte blivit så alla gånger.
Förlåt alla ni som jag sårat genom sånt jag sagt eller gjort.
Älskar er alla / varma vinterkramar
